110504

Uppdaterar inte lika ofta som förr, mest för att jag har fullt upp med allt annat, men också för att vi på sistone inte gjort annat än koncentrerat oss på att helt enkelt bara vara… Det är inte alltid det allra lättaste då det är så mycket som händer runt omkring, men glädjande i allt detta är att det ändå fungerar.
Ezzi har under de senaste dagarna haft minskad matlust, hon är inte riktigt sugen på att äta och det bekymrade mig till en början. Dock slutade det bekymra mig i samma stund som jag såg den lyckliga ”gamla” Ezzi igen, hon fullkomligt sprudlar av liv och hoppar och studsar runt. UNDERBART!

Idag har vi varit och spårat för första gången i år.. försökte rita upp det spår jag la ut åt henne, vet tyvärr inte exakt hur långt det blev men minst 200 meter iallafall. Hade sex apporter varav den sista var slutapporten, tre vinklar och lät spåret ligga i ca 45 minuter. Vinden var småbråkig så jag var inte helt säker på hur det skulle gå.. MEN, hon plockade allt! Utan minsta problem, varje apport, varje vinkel.. jodå här var en tös som visste vad hon skulle göra. Vi har bara ett enda litet bekymmer, hon tuggar som f-n på apporterna = inte bra.

Det är iofs inte hela världen i och med att vi ändå inte kommer tävla pga ryggen och det faktum att inget mentaltest kommer göras då hon har det fel hon har. Vi spårar bara för att det är det bästa som finns! Fast tuggandet hade gärna fått försvinna ändå, om inte annat så för att hon tar sönder apporterna när hon tuggar. Måste komma på en bra strategi…
Hur som helst, nu vet ni vad vi gör. Lever, leker, springer, promenerar och ÄNTLIGEN spårar igen!!!

Glassätarhunden

Laktosfri mjukglass från OK = mums enligt Ezzi

Ezzi – ”Superlövjagarhunden” :D

110415

En vecka har gått sedan Ezzis natt på Djurkliniken. Magen är (*peppar peppar*) ok igen, så gott som iallafall och hon börjar återgå till det vanliga fodret. Jag slutade ge henne Rimadyl i samband med förra veckans händelse och har inte gett henne alls sedan dess, hon har dock fått antibiotika (pga. besvären i tarmen), en kur på 10 dagar varav det nu återstår 3.
Har ännu inte beslutat mig för hur vi ska göra med Rimadyl i fortsättningen, känns som att det blir ett uppehåll under en längre tid för att se hur det fungerar. Nog så mycket biverkningar i den medicinen nämligen! Såg dock i nyaste Hundsport (Tack för tipset!!) att det finns åtskilliga alternativ som innehåller samma verkningsämne vilket innebär att jag kommer ta kontakt med veterinären för att få någon annan varian på recept. Möjligt att det fungerar bättre, vi får väl se.

Dock tycks hon fungera väldigt bra utan medicinering vilket får mig att ifrågasätta om jag verkligen bör ge henne, vi har beslutat oss för att avvakta och se hur det går i längden. Än så länge har hon inte visat någon smärta vilket känns skönt då hon inte nu har något som döljer smärtan ifall sådan finns. Smärtstillande (hur bra det än må vara) riskerar ju faktiskt att dölja eventuell smärta vilket även innebär att risken för att upptäcka det för sent finns.

Men, som sagt var. Vi får se hur det blir senare. Än så länge kör vi utan Rimadyl och hoppas på att kunna sätta igång rehab igen snarast möjligast (tredje gången gillt nu!). Dessutom har vi börjat lydnadsträna igen, inte långa pass, inte på någon form av allvarligt sätt, men dock för att hålla igång.
Belöningen = leksak! Ezzis svans går i ett och hon tycks älska träningen lika mycket som jag (eller är det leksaken hon älskar kanske.. hehe)
Fritt följ, läggande under gång samt ställande under gång är vad vi kört hittills, plus lite budföring. Sonen tycker det är fantastiskt roligt med budföring nämligen och Ezzi likaså

Det var nog allt, just nu. Jämna plågor, väldigt ”slö” hund emellanåt och en matte som kämpar på med promenader för att hålla gravikroppen igång. Vi är inte så tokiga trots allt

Kramar

110408

Var ska jag börja? De senaste dagarna har varit minst sagt kaotiska, skrämmande, frustrerande, sorgliga.. ja herregud vad mycket känslor som åkt runt i oss här hemma. Men, vi tar det från början (svagmagade bör INTE läsa!!):

Onsdag morgon (110406) vaknade jag av att Ezzi hulkade ute i hallen, sen kräktes hon skumgalla två gånger. Efter detta då det var dags för morgonpromenad kom ren diarré, det fullkomligt rann ur henne en stor mängd för att sedan strax efteråt rinna en gång till i lite mindre mängd. På vår promenad (ca. 1 timma) hann hon sedan sätta sig två gånger till där det var mer brunfärgad vattenavföring som kom. Magsjuka var första tanken och därmed ingen större fara då hon såg till att dricka. Hon hade dessutom fått behålla morgonmaten vilket för mig var ett gott tecken.
Dock fortsatte hon sedan med denna oerhört lösa diarré hela dagen men var ändå emellanåt ”pigg och glad”. Klockan 19 på kvällen kom dock en sväng diarré direkt följt av blod, dessutom hade hon hela dagen stora mängder slem som kom med avföringen (så även denna gång) vilket inte kändes helt ok. En stund efteråt på samma promenad kom det återigen diarré direkt följt av blod (inte lika stor del av dessa men ändå). Men i och med att vi ändå misstänkte magvirus av något slag hade jag kokat lite ris som hon skulle få på kvällen tillsammans med en stor mängd risavkok för att inte ge henne foder pga magen. För första gången i hennes liv ville hon dock inte äta alls men drack ändå vatten som hon skulle och var fortfarande vaken i ögonen. Sista svängen för kvällen kom det återigen diarré, slem och blod.

Natten till torsdag (110407) spenderade hon i bur brevid min sida av sängen så att jag skulle höra henne då hon behövde ut på natten. Klockan 3 var det dags, samma visa igen vattnig diarré, slem och blod. Sedan sov hon till 6 då jag var ut med henne igen för samma resultat men i mycket mindre omfång, dock kom det ”droppar” av blod tjugo minuter senare samt en skumgalla-kräkning.

Direkt Djurkliniken öppnade ringde jag dit, avbokade besöket hos sjukgymnasten som Ezzi skulle ha klockan 9, berättade hur det senaste dygnet varit samt hur det sett ut. Vi fick en tid kl. 9.15 för undersökning hos veterinär.
Väl där fick hon vänta i bilen medan jag anmälde oss och väntade på att få komma in, sedan gick veterinären igenom henne, lyssnade på hjärtat och kände på magen varefter vi fick vänta på en djursjukvårdare som rakade bort en bit hår på benet för att kunna ta blodprov och sätta dropp i Ezzi. Hon fördes bort efter det för att röntgas och då hon kom tillbaka fick jag veta att blodproverna var ok, att ingenting satt fast i tarmen MEN att hon var väldigt väldigt irriterad i grovtarmen och därmed var tvungen att stanna kvar över natten för att få dropp samt påbörja en antibiotikakur.

Det var en tårögd matte som lämnade Ezzi på Djurkliniken, väl i bilen brast jag ut i tårar och allt kändes bara skitjobbigt!! Ännu en sak som går emot oss och ännu en sak som hindrar den rehabilitering vi påbörjat. Dock kändes det skönt att veta att hon var på rätt ställe, för där kunde hon få rätt vård och bli frisk.

Idag (110408) fick jag ett telefonsamtal från Djurkliniken vid 11, de berättade att hon inte längre hade diarré, att allt gått bra men att veterinären ville ha kvar henne för att få i henne mat. Väntan blev lång men klockan 16 var det ÄNTLIGEN dags att hämta hem fröken igen.. Jag betalade (TACKAR stjärnorna för att jag har en bra försäkring på henne!!!!!!) och sen satt vi och väntade jag och lillhusse.. Gissa om det blev ett underbart återseende då hon kom nedför trapporna och fick syn på oss?! Jag har nog faktiskt aldrig sett henne så lycklig som hon var då, nästan så hon kröp ur skinnet där hon for fram med svansen viftande i hundranitti, kroppen färdandes åt alla håll samtidigt och ett lyckligt pipande och gnällande.. Underbara hund!!!

Veterinären och djursjukvårdaren berättade att natten gått bra, att allt var ok men att hon skulle ha en 10 dagars antibiotikakur och dessutom få Diarsanyl två gånger till hemma. Dessutom ville veterinären att hon skulle få ett specialfoder under några dagar för att magen i lugn och ro ska få gå till sig ännu mer innan hennes vanliga foder. De tyckte och sa båda två att Ezzi var en oerhört trevlig hund att ha och göra med, att hon varit snäll och lättskött med härligt sätt. Gissa om mattehjärtat bultade av stolthet

Summa summarum: Ezzi är hemma, har specialfoder en stund men är i väldigt väldigt bra skick.
Tårar har bytts ut mot skratt och det är alldeles magiskt att få ha henne hemma igen. Denna hund ligger oss varmare om hjärtat än något annat och hela familjen har bara känt en enda stor tomhet då hon varit borta. (Vi har till och med fått ta över hennes ”vov vov” då någon kommit för att det inte skulle bli alldeles för tomt) Gissa om klappret av tassar på golvet varit saknat även det!!

Nu får det dock räcka, nu har vi haft nog mycket bekymmer och nu måste det väl ändå vända. Mer kan vi (speciellt inte Ezzi) ta!

Kramar från en lätt skakad men OERHÖRT lycklig familj <3

110405

Vecka två med sjukgymnastik efter löpen är inledd, idag ska vi dit för vattentrask (tror jag).
Ezzi har fått världens bästa rehabilitering två kvällar nu, hon har fått busa! Inte alltför långa stunder men väl behövliga sådana med en schäfertik i samma ålder som hon (Viper). I och med detta har jag också fått se den ”gamla vanliga” Ezzi  som dragit i kopplet och visat glädje och sann lycka. Dock endast under busstunderna, före och efter har hon varit seg och trampat på bakom hasorna på mig i kopplet. Att jag skulle vara lycklig över att hon drar i kopplet var väl inte direkt något jag trott men gissa om det är härligt att ha den sidan tillbaka om så bara korta stunder.

Dock kvarstår hennes mer vingliga gång och hennes försämrade tillstånd, men vi hoppas på att sjukgymnastiken ska ge henne musklerna och bus någon gång då och gå med Viper ska ge henne livsglädjen tillbaka. Sen får vi inte glömma att spårtider snart är tillbaka, ser fram emot att se henne i spårskogen igen.

Kramar från oss

110401

Ännu ett besök hos sjukgymnasten, idag vattentraskade fröken Ezzi för andra gången (första gången var precis då löpet startade). Allt gick kanonbra, hon trampade på fint och lyfte ordentligt på benen. Sista två minuterna (hon kör 3 * 2 minuter med ca 1 minuts paus mellan varje pass) var tunga och där blev trampet inte lika stadigt.
Då allt var färdigt passade jag på att schamponera in henne så att allt fett och skit försvann ur pälsen (äntligen!) och sen var vi färdiga för den här veckan. Nästa vecka är två nya besök inbokade och jag hoppas förändring kommer till det positiva.

Sjukgymnasten hade pratat med veterinären som röntgade hennes rygg också och hon sa att det förmodligen var löpen som gjorde henne så håglös just nu. Vi håller tummar och tår för att det stämmer och gläds åt de stunder då Ezzi visar glädje och livslust, det är underbart att se! Idag har faktiskt varit en mer uppåt dag, vi tränade lite lydnad under morgonpromenaden och bitvis höll hon ändå igång.
Märks det förresten hur svårt det är att få en bild med mobilkameran där Ezzis ögon inte ser alldeles galna ut

Vi hörs!

110331

Så var det återigen dags för ett besök hos sjukgymnasten efter löp-perioden. Vi hade tid på förmiddagen idag.
Ezzi har under några veckor nu försämrats brutalt och tappat livsglädjen. Hon har gått från att vara en glad och sprallig 1-åring till att blivit en håglös, trött och slut 10-åring i sättet. Ytterst skrämmande och väldigt väldigt jobbigt för oss alla då livsglädjen försvunnit så från henne.
Nu hoppas vi att det har med löpen att göra och att hon ska bättra sig då rehab äntligen kommit igång igen! Håll tummarna för oss, ok?

Idag fick fröken akupunktur, hon låg alldeles stilla på sidan och somnade nästan under tiden med några små ryck då ömma punkter nåddes. Helt otroligt vilket lugn hon har, men oroväckande samtidigt. Dock visade hon lite mer ”liv” då vi kom till Djurkliniken, hon älskar att vara där konstigt nog Men skillnaden är trots allt som natt och dag i hennes beteende där morrningar och skall kommit till plötsligt för ingenting.
Då vi var färdiga och hon hoppat in i bilen igen för att åka hem var det en slut och färdig hund jag hade med mig. Hon orkade knappt ta sig ur bilen utan la ner huvudet som i ren trötthet. Tilläggas bör att hon lagt sig ner under koppelpromenader bara mitt i alltihop, och dessutom sakta promenerat i våra hasor så att vi nästan fått ”dra” henne framåt.. Låter det som den Ezzi som varit tidigare?! Näe.. usch

Imorgon är det återigen dags för sjukgymnastik, vattentrask blir det imorgon. Vi håller modet och hoppet uppe här hemma för att våran Ezzi ska komma tillbaka till oss. Löpet kan mycket väl ha allt med saken att göra och det är vad vi biter fast i nu!
Kramar

110317

Nu har det hunnit gå en stund sedan sist jag skrev något här. Mest för att ingenting egentligen hänt och jag har haft fullt upp med praktik och annat. Ezzi har hunnit gå ur löpen nu äntligen, det var verkligen ett himlades droppande och läckande här och en hund som ideligen ”städade”. Allt utom torkade fläckar, de tog hon minsann inte

Det märktes väldigt tydligt på henne att löpen påverkade måendet och smärtan. Hon har inte alls varit samma hund under dessa tre veckor utan legat mest hela tiden och varit slö och hängig. Gått i sakta lunk bakom våra fötter även då hon haft ”spring och lek” vilket inte riktigt är vanligt annars. Nu är hon piggare och mer drivig, ungefär som vanligt med andra ord, vilket är skönt!

Hoppas på att kunna sätta igång med sjukgymnastiken nu igen också, måste ringa till veckan och boka in en tid för oss.
Annars då??
Jo vi trixar på här hemma, försöker lära in en grej just nu men jag återkommer då vi kommit längre med den, än så länge har vi just bara hunnit komma till första stadiet och inte alls långt. Har kört lite budföring med hjälp av sonen också bara för att hon ska få springa lite på rak mark, för att inte glömma nosövningarna som vi kör i princip dagligen. Men OJJ vad vi längtar till barmarken och våren så spårningen kan sätta igång igen!!!

Nu är det fikadags här hemma innan sonen ska i säng och Ezzi ska få mat. Så, summa summarum, vi kör på i lugn takt och gör det vi känner för.
Back on track-täcket är nu på varje natt istället för under dagarna vilket passar oss utmärkt!
Kramar

110225

Äntligen mildare väderlek, idag var det en fröjd att promenera vilket vi firade med en timmes lång promenad i varierad terräng. Fantastiskt!
Ezzi har löpt i en veckas tid nu, hon fortsätter sitt otroligt fina städande och det är ytterst få gånger vi behövt visa henne någon liten droppe. Apporteringar till höger och vänster har blivit våran lilla lekgrej, hon apporterar det mesta man ber henne om: nycklar, skor, tofflor, bajspåsar, apportpinnar osv osv osv. Endast fantasin sätter gränsen!

Back on Track är på i över 8 timmar varje dag och Ezzi tycks verkligen njuta i sitt täcke. Våran lilla prinsessa. Det märks en liten skillnad i beteendet också, hon har blivit mer tillfreds och fått ett sorts lugn över sig. Jag är helt på det klara med att detta har att göra med hennes andra löp. Lite mer kvinna över bustösen

Vi kämpar på här, försöker lägga in ett litet bus då och då  tillsammans bara för att få någon form av glädjespritt då mesta tiden är utan studs och hopp och lek. Jag tror det kallas att vara i harmoni, åtminstone är det så det känns
Ha en härlig helg nu och njut av det mildare vädret. Kramar från oss!