Uppdaterar inte lika ofta som förr, mest för att jag har fullt upp med allt annat, men också för att vi på sistone inte gjort annat än koncentrerat oss på att helt enkelt bara vara… Det är inte alltid det allra lättaste då det är så mycket som händer runt omkring, men glädjande i allt detta är att det ändå fungerar.
Ezzi har under de senaste dagarna haft minskad matlust, hon är inte riktigt sugen på att äta och det bekymrade mig till en början. Dock slutade det bekymra mig i samma stund som jag såg den lyckliga “gamla” Ezzi igen, hon fullkomligt sprudlar av liv och hoppar och studsar runt. UNDERBART!
Idag har vi varit och spårat för första gången i år.. försökte rita upp det spår jag la ut åt henne, vet tyvärr inte exakt hur långt det blev men minst 200 meter iallafall. Hade sex apporter varav den sista var slutapporten, tre vinklar och lät spåret ligga i ca 45 minuter. Vinden var småbråkig så jag var inte helt säker på hur det skulle gå.. MEN, hon plockade allt! Utan minsta problem, varje apport, varje vinkel.. jodå här var en tös som visste vad hon skulle göra. Vi har bara ett enda litet bekymmer, hon tuggar som f-n på apporterna = inte bra.
Det är iofs inte hela världen i och med att vi ändå inte kommer tävla pga ryggen och det faktum att inget mentaltest kommer göras då hon har det fel hon har. Vi spårar bara för att det är det bästa som finns! Fast tuggandet hade gärna fått försvinna ändå, om inte annat så för att hon tar sönder apporterna när hon tuggar. Måste komma på en bra strategi…
Hur som helst, nu vet ni vad vi gör. Lever, leker, springer, promenerar och ÄNTLIGEN spårar igen!!!
Shit vad skoj att läsa att fröken skuttar av glädje igen =). kram till er.
Men visst är det, hon är som en liten valp.. fast.. hrm hrm.. hon är VÄLDIGT billig till och från, det där “gamla vanliga” jag-kan-minsann-inte-ligga-still-för-jag-måste-få-göra-något och hennes nuspringervimatteskyndajagrusarföreihundranitti!!!!!!! SUCK!! Men, det är fantastiskt roligt att se, trots allt, bara att se det positiva
KRAMAR i stora mängder till er också! 
Dock tycks något vara lite galet för hon har plötsligt fått två beteenden hon ALDRIG haft (vi misstänker starkt att hon har ont igen trots glädjefnatten), hon har tappat aptiten och har börjat pipa.. (inte likt henne som aldrig haft det där vanliga “schäferpipandet”…).
Fast, det positiva överväger, fröken är äntligen full av energi som det tycks vara omöjligt att få slut på